När palestinier och israeler inte längre får mötas 
som människor, blir endast fiendebilden kvar

Än en gång tvingas Gazas barn uppleva förödelse. Bild från Shujaya efter tidigare krig. Foto: Lena Lönnqvist

När palestinier och israeler inte längre får mötas 
som människor, blir endast fiendebilden kvar.
Lena Lönnqvist 8 oktober 2023

För några år sedan blev jag skjutsad från Ashqelon till Gaza av en israel vid namn Yossi. (Den israeliska staden Ashqelon ligger cirka 15 km från Gaza). Han undrade om jag inte var rädd för att åka in i Gaza. Nej, sa jag, gazaborna är inte farliga.
– Det är sant, sa han då. Jag vet det, eftersom jag har umgåtts mycket med folk i Gaza och har fina minnen därifrån. Han berättade om när han var tonåring på 1970-talet och växte upp i Ashqelon. 

- Varje helg åkte vi till stranden i Gaza och hade roligt. Vi spelade boll med grabbarna där, badade, våra familjer köpte färsk fisk, vi åt arabisk mat på restauranger och vi blev kompisar med många där. Många palestinier därifrån jobbade också i Ashqelon. Det var inga problem att åka emellan. Jag minns bara att man stannade till vid en vaktpost vid gränsen ibland.
– Jag blir så arg när jag tänker på hur det har blivit. Allt är politikernas fel. Det är de som har förstört alla möjligheter för folk att mötas och då blir allt negativt, sa Yossi upprört.
– Titta hur det är nu! Ingen människa kan åka dit och vi ser aldrig en person från Gaza. Mina barn, som är unga, tror att alla i Gaza är hemska fiender som vill döda israeler.

Det här var några år sedan och i dag, efter den fruktansvärda Hamas-attacken i går (7 oktober 2023), tänker jag på Yossis ord att unga israeler tror att alla i Gaza vill döda israeler. Nu har deras farhågor besannats och fiendebilden visade sig stämma till 100 procent.
Återigen en tragik och katastrof. Hamas utförde ett dåd i södra Israel som absolut ska fördömas, en hänsynslös attack som urskillningslöst drabbade civila offer. Allvarliga skador, dödsfall, traumatiska upplevelser, förstörelse och skräckupplevelser för barn blev resultatet.
Att Sveriges ledande politiker, EU, president Biden och hela västvärlden reagerade häftigt och omgående krävde hårda tag mot Hamas är naturligt och väntat. Statsminister Ulf Kristerssons skrev att den svenska regeringen ”i starkast möjliga ordalag fördömer Hamas attacker mot Israel”. President Biden sa detsamma och betygade att Israel skulle få allt stöd som behövdes för att krossa de palestinska angriparna. Västmedia har fyllts med upprördhet och empati och Svt har kört extra rapportering.
Det är bra, men för oss som i åratal noga följt de israeliska våldsövergreppen mot palestinier, både på Västbanken och i Gaza reser sig osökt frågan varför reaktionerna kommer endast när israeler drabbas, men uteblir när det gäller palestinier. Är inte varje människas liv lika mycket värt?
Allvarliga skador, dödsfall, traumatiska upplevelser, förstörelse och skräckupplevelser för barn har varit resultatet även när israelisk militär gått in i Jenin, när bosättare i Jordandalen eller South Hebron Hills attackerat byar eller när israeliska soldater gjort raider i hemmen nattetid och i gatupatrullering skjutit civila.
I Qalqilya sköts den 7 oktober 12-åriga Ahmed Rabi på nära håll av en soldat. Han blev det 48:e palestinska barnet som under 2023 dödats av israeliska vapen. (Siffran torde tyvärr stiga snabbt nu, med tanke på beskjutningen av Gaza.)
Gaza är kontinuerligt utsatt för israeliska bombningar. Som djur i en bur kan inte Gazas befolkning på två miljoner fly från beskjutningen. Deras yta på 365 kvadratkílometer (en tredjedel av Öland) bjuder inte på ställen där man kan söka säkert skydd.
Dagens försök att kontakta vänner på Gaza har inte gett mycket resultat, men en svarade med en bild på fem döda barn, som sägs höra till samma familj. Palestinska barn som är lika oskyldiga som de israeliska barnen i Sderot och Nahal Oz.
Hamas attack var vedervärdig och brutal, men de som säger att det är obegripligt varför den ägde rum, måste ha haft skygglappar för palestiniernas utsatthet i många år, och då särskilt när det gäller Gaza. När ett folk i decennium efter decennium utsätts för diskriminering, förtryck och krympande livsutrymme utan att någon politisk kraft i omvärlden bryr sig, minskar tron på ickevåldskamp och till sist är våld det enda som synes återstå.
Omvärlden har dessutom inte enbart ignorerat israeliska övergrepp mot palestinier utan flera stater, (ex Saudiarabien) har närmat sig Israel och därmed accepterat att palestiniernas rätt nonchaleras. Ett stort problem är också de palestinska ledarnas oförmåga att få erkännande och stöd för en egen stat, samtidigt som Israel gör gemensam sak med Mellanösterns diktaturer.
Tankarna går till det missnöje israelen Yossi från Ashqelon uttryckte. Han hade upplevt goda möten med palestinierna i Gaza på 1970-talet och anklagade politikerna för att ha förstört allt genom att hindra möten mellan människor. Jag tror att han hade rätt.

Lena Lönnqvist