Pastor emeritus Arne Carlsson betraktar miljö- och klimatkatastrofen i Palestina i ett vidare perspektiv. Utgångspunkt är skriften av Johanna Wallin : Klimat och miljö i Palestina. https://www.palestinagrupperna.se/klimat/
Först vill jag tacka för den sakkunniga och fullödiga lilla skrift om Palestina, klimat och miljö som redaktören Johanna Wallin och hennes medarbetare har skapat. Den gör många av de invanda argumenten för ockupationen av Palestinsk mark obrukbara.
För mig har konflikten tre rottrådar. Kolonialism, Antisemitism och Sionism. Tre politiska rörelser vars ursprung och orsak finns i den europeiska politiska och ekonomiska världsbilden. Det är föråldrade och inhumana tankevärldar präglade av nationalism och rasism som fortfarande påverkar den västerländska kultursfären. Därför har denna omvärld skyldighet att bryta med dessa världsbilder och återupprätta det palestinska folkets frihet och rättigheter.
När jag i efterhand läser hur västerlandets imperialistiska politik behandlat och behandlar det palestinska folkets rättigheter förundras jag över hur det har kunnat ske utan ett starkare motstånd från medborgare i Västerlandets demokratier. Det är förvånansvärt ända tills jag ser vår egen tids förnekande av klimatkrisens katastrofala följder. Där finner jag samma obekymrade likgiltighet inför katastrofen så länge den inte begränsar det egna livsutrymmet.
Om vi överskrider jordens planetära gränser lämnar vi en 10 000 år lång stabilitet. Vi behöver inte fantisera om vad som kommer att hända. Det har redan börjat med en pandemi som spred sig över världen, en oförutsebar, sällsynt och storskalig händelse. Värmeböljor som skördar liv, bränder, torka, smältande isar, höjda havsnivåer, översvämningar och massutdöenden av liv på jorden. Vi lever redan i en ny geologisk epok.
Som detta beskrivs i ”Palestina klimat och miljö” är Palestina ett talande exempel på att fattiga, marginaliserade och förtryckta samhällen bär en oproportionerlig börda och är de mest sårbara i klimatkrisen. Det gäller också alla andra fattiga folkgrupper och länder. Studier har visat att om man i dag tar bort de 3 miljarder fattigaste människorna på jorden, skulle det inte leda till någon minskning av pågående miljöförstöring.
De som står för den rådande ordningen av imperialistiskt förtryck och oreglerad kapitalism, där vinnaren tar allt, är de rikaste människorna i de rikaste länderna. Jag vet inte hur många av oss som ligger vaken på nätterna över att vi som land tillhör denna grupp av människor. Av förra årets valrörelse att döma var det inte många, då hade både valrörelsen och valresultatet sett ut på ett annat sätt. Snarare är det samma likgiltighet som har präglat vårt förhållande till den Palestinska utvecklingen. Det är först när vattennivåerna äter upp våra egna kuster och pandemierna bommar igen våra egna restauranger som vi blir berörda.
Nu är det inte längre fråga om att vara solidariska med förtryckta folkgrupper utan nu handlar det om att vårt sätt att leva hotar allt liv på jorden. Vi har allvarlig tidsbrist och då räcker det inte med vällovligt tal, Palestiniernas sak och mänsklighetens kräver stora transformationer. Om vi ska ha möjlighet till en säker framtid på jorden krävs inget mindre än att förändra det ekonomiska systemet i dess grundvalar och samarbeta över nations och valutagränser. Vi måste skrota dagens system som leder till ökande fattigdom, vidare klyftor och allt sjukare människor. I Israels och Palestinas fall skulle områdets gemensamma naturtillgångar av jord och vatten kunna vara något att bygga fred kring. Klimatkatastrofens följder stannar inte vid murar och kapprustningens kostnader av råmaterial och fossila utsläpp drabbar inte bara de som lever i kikarsiktets mål utan också de som skjuter.
Vi har nått så långt i förstörelsen av naturen, utsläpp av växthusgaser och av föroreningar att vi närmar oss punkten där vi riskerar att orsaka ostoppbar och självförstörande skada – Skador i vilka vi ofrånkomligen förlorar Grönlandsisen och Amazonas regnskog eller ändrar Golfströmmen en gång för alla. Förändringar som gör att vi driver mot mindre och mindre levnadsbara förhållanden på jorden. En sanning som gäller glokalt både globalt och lokalt.
Vi befinner oss i en situation där alla som utövar förtryck och vill förändra världen med hjälp av militär maktutövning hotar vår gemensamma överlevnad. Vare sig det är i Palestina, Ukraina, Jemen eller någon annan stans på planeten är de ett hinder för att hitta en väg mot en hållbar värld. I dag måste vi göra gemensam sak med Palestinier och förtryckta och kräva rättvisa och ett slut på exploateringen av planetens tillgångar.
Arne Carlsson