Sadeel har nu dött

Så här skrev Johanna Wallin på Facebook den 19/20 juni:

Hon heter Sadeel. Fram till att hon var åtta år bodde vi grannar och Sadeel lekte med mina barn så gott som varje dag. Tidiga helgmorgnar knackade hon på hos oss, som knappt hunnit få frukosten på bordet, och ville leka. Mest med duplo och i barnens kök. Yasmina, sa hon på ett så vuxet sätt till min två år yngre dotter medan hon instruerade henne i låtsasmatlagningens konster. Sadeels favoritsak hos oss var ett kalejdoskop. När vi flyttade från Jenin till Sverige stannade kalejdoskopet hos Sadeel.

Nu har Sadeel blivit femton år och sedan imorse svävar hon mellan liv och död på en intensivvårdsavdelning. I gryningen stormades flyktinglägret av ockupationsmaktens soldater och de sköt in på Sadeels familjs bakgård. Kulan gick in genom pannan och ut genom bakhuvudet.

Hela dagen har jag försökt hitta någon slags ord men det finns ju inga. Så jag håller fast vid den bilden av Sadeel förlorad i kalejdoskopets symmetriska mönster och hoppas att det hon ser för sitt inre just nu är just det vackra, som lager av universum. Det är en mycket fåfäng tanke, som att greppa efter ett skört halmstrå för att inte på riktigt allvar tappa allt. Att det får gå till såhär.

Uppdatering av Anna Karin Hammar:

I natt mellan den 20/21 juni dog Sadeel.
Hade jag kunnat måla en ikon hade jag velat måla Sadeel med ett kalejdoskop som attribut. Hon är nu en martyr för inte bara det palestinska folkets fred och frihet utan för alla folks fred och frihet.

Fotot av Sadeel som barn kommer från Frihetsteatern i Jenin.