Turismens politiska baksidor

Året innan den globala covid19-pandemin bröt ut nådde turism en rekordnivå på närmare fem miljoner besökare i Israel och Palestina. Under pandemin förlorade därför många anställda sina jobb, och många hotell och restauranger gick i konkurs när resandet stoppades. Hårdast drabbad blev det palestinska samhället som redan är utsatt.

Flera populära resmål ligger på Västbanken, och där är väldigt många beroende av inkomster från hotell, restauranger och turistbyråers service. När jag besökte Betlehem förra veckan konstaterar jag med sorg att det fortfarande är lite turism efter pandemin. Däremot är det åter full fart på besöksnäringen i Israel, vilket visar att Israel kontrollerar turistflödet på olika sätt. Hoppet i Betlehem står nu till pilgrimerna som brukar komma till julhelgerna.

Men det är inte bara Israel som påverkar turistströmmen. I rapporten ”Destination: Occupation” (30 jan 2019) har Amnesty dokuementerat hur nätbaserade bokningsföretag uppmuntrar turister att köpa boenden på illegala israeliska bosättningar. På så vis bidrar de till deras existens och expansion. Trots kritik från Amnesty och palestinska fredsrörelser fortsätter de fyra företagen Airbnb, Booking.com, Expedia och Tripadvisor att verka i dessa områden, och de tjänar pengar på denna illegala situation.

Amnestys rapport har nu (2022) lett till att Booking.com börjat ange att boenden på Västbanken ligger ”på konfliktpåverkat område”. Åtminstone fanns denna notis under tre veckor. Enligt fredsorganisationen Sabeel hade företaget för avsikt att kalla området för ”ockuperat”, men att man hade blivit avrådda av israeliska regeringstjänstemän.

Ulrika Sandberg, sakkunnig för företagsansvar på Amnesty Sverige, säger på Amnestys hemsida:

– Israels regering använder den växande turistindustrin i bosättningarna som ett sätt att legitimera deras existens och expansion, och de nätbaserade bokningsföretagen rider på denna våg. Det är vidrigt och det är dags för företagen att stå upp för mänskliga rättigheter. – Krigsbrott är ingen turistattraktion, skriver Amnesty apropå rapporten.

Under mitt senaste besök lade jag särskilt märke till att turistbroschyrer och de guidade turerna säger inget eller mycket lite om de förhållanden som hör samman med den utdragna ockupationen och ett markant polariserat samhällsklimat. Och än mindre vad de beror på eller vilka effekter som turism har på dessa socio-politiska förhållanden.

De kristna kyrkorna har dock tagit flera initiativ för att medvetandegöra turister i allmänhet och kristna pilgrimer i synnerhet om den aktuella politiska och humanitära situationen. Man hoppas att det sätt som kristna pilgrimer reser på ska bli till en protest i handling mot ockupationen och förnekandet av palestiniernas historia och mänskliga rättigheter.

Sune Fahlgren